Hoppa till huvudinnehåll

Fönstret Fönstret

Reportage

Sharialagar kriminaliserar sexualiteten

– i Indonesien bestämmer staten numera vilka som får ha sex

När religiösa fundamentalister får inflytande över ett lands lagstiftning är en sak säker – det är bara en tidsfråga innan polisen börjar lägga sig i vad du och din partner gör i sängkammaren. Ett tydligt exempel på det är det som just nu sker i Indonesien, världens mest folkrika muslimska land som tidigare styrts sekulärt. Där har människor som inte är gifta nu förbjudits att ha sex. Överträdelser bestraffas med fängelse. Fönstret har besökt huvudstaden Jakarta och mött många indonesier som är förtvivlade över landets hårdnande religiösa förtryck. Men också företrädare för de muslimska kvinnoorganisationer som hört till de mest pådrivande krafterna för de nya repressiva morallagarna. Trots att det som alltid är just kvinnor som drabbas hårdast när religiösa dogmer blir lagparagrafer.

Tänk dig följande: Du har nyss börjat en ny utbildning på universitetet. En av de andra studenterna ser bra ut och är väldigt trevlig. Ni pratar ofta med varandra och tycke uppstår, något som också börjar  bli tydligt för andra runtomkring er. När ni en dag går hem till dig för att plugga tillsammans stormar poliser in i din lägenhet, anförda av en lokal religiös ledare som har blivit tipsad om att ni skulle ha sexuellt umgänge med varandra utan att vara gifta.

Ni grips och förhörs, men även efter att ni släppts börjar rykten spridas om er som ”dåliga”, sedeslösa och omoraliska. Långt efter händelsen är det svårt för er att få jobb och gifta er. Era familjer har börjat se ned på er och samhället runtomkring har dömt er, med starkt stöd i konservativ lagstiftning.

Det här handlar inte om Afghanistan, Iran eller någon annan av världens hårt styrda teokratier. I stället är det en högst reell situation i Indonesien 2024. Världens fjärde folkrikaste land, med 280 miljoner invånare, en rik och brokig kultur, fantastisk natur, stor turistindustri och sedan ett kvartssekel tillbaka ett demokratiskt statsskick.

Men samtidigt också ett land som under senare år har börjat gå i alltmer traditionell, religiös och i allt fler fall – auktoritär riktning.

– De konservativa växer i styrka. Det har skett många demokratiska reformer här efter 1998, när diktatorn Suharto störtades. Medierna blev friare och så vidare. Men baksidan är att konservatism och extremism också har växt, berättar Riska Carolina.

Hon är specialist inom juridik på den indonesiska hbtq-organisationen Arus Pelangi, som för övrigt är en långvarig samarbetspartner till svenska RFSL. Vi träffas på ett kafé i centrala Jakarta för att prata om utvecklingen i Indonesien.

Särskilt diskuterar vi landets nya, omstridda brottsbalk som klubbades igenom i december 2022. Dessförinnan hade den diskuterats i decennier, och när balken till sist drevs igenom hade den utvecklats till en spretig mix av strängare familjerätt, försämrat yttrandefrihetsskydd och andra element.

– Lagpaketet är fullt av kompromisser och syftar till att tillmötesgå krav från olika grupper. Men den kommer inte att fungera praktiskt, fastslår Siradj Okta, lektor i juridik vid Atma Jayas katolska universitet i Jakarta.

Siradj Okta är expert på juridik kopplad till sexuell hälsa. Särskilt engagerad är han i hiv-drabbades rättigheter. Bakgrunden är tragisk: Siradj Oktas egen syster gick bort i hiv på 1990-talet. Han har läst igenom den nya brottsbalken noggrant, och pekar på att flera av ändringarna kommer att försvåra arbetet mot sexuellt överförbara sjukdomar markant.

– Lagen förbjuder marknadsföring av preventivmedel till dem som är under 18 år. Det begränsar deras rätt till sexuell och reproduktiv hälsa, förklarar Siradj Okta.

Ytterligare lagtillägg förbjuder abort förutom i händelse av våldtäkt eller av akuta medicinska skäl när fostret är mindre än tolv veckor gammalt. Dessutom förbjuds samboförhållanden om man inte är gift. Andra revisioner skärper straff för hädelse (dvs att kritisera religion) och begränsar medborgarnas rätt att protestera eller förolämpa presidenten, regeringsministrar eller statsideologin. Ett hopkok, men med starkt konservativ slagsida.

Allra störst uppmärksamhet har dock en ny paragraf fått som förbjuder ogifta att ha sex med varandra. Straffet kan bli fängelse i upp till ett år. De som kan anmäla brottet är anhöriga, såsom föräldrar, barn eller andra nära familjemedlemmar. Samtidigt kan de i sin tur tipsas av andra runtomkring och förväntas agera.

Detta har förstås inte stoppat förälskade men ogifta indonesiska par från att träffas, även om det numera måste ske i smyg. En lösning för vissa har blivit att ta in på det som på indonesiska kallas kos-kosan, rum eller lägenheter som hyrs en kort period i taget, för att träffas där, bortom allmänhetens snokande blickar.

– Men det har kommit upp på nyheterna att lokal polis har stormat kos-kosans, för att kolla att det inte finns några kvinnor och män där som har sex utan att vara gifta, berättar Ibu Asmin Fransiska, professor i juridik, också vid Atma Jaya-universitetet.

Men händer det inte bland studenter på universitetet, till exempel bland dina elever, att de blir kära och börjar umgås, även utan att vara gifta?

– Jag tror folk sällan pratar öppet om att vara tillsammans numera, eftersom det skulle kunna vara ett brott mot lagen, säger professor Fransiska sorgset.

Inte oväntat har den nya lagen lett till en kritikstorm från både liberala indonesier och människorättsförsvarare. En annan grupp kritiker har varit turister till landet, som nu har börjat oroa sig för att haffas av polisen efter en oövertänkt herdestund. Indonesiens biträdande justitieminister gick därför snabbt ut med en försäkran om att inga turister ska åtalas under den nya lagen. Rent tekniskt gäller dock lagen även dem.

Men varför har då den nya brottsbalken antagits, med alla sina skrämmande inslag av religiös moralism, orwellsk förmyndarstat och återgång till ett auktoritärt Indonesien? Det är långtifrån tydligt för alla i landet.

Monica, som arbetar inom hotellsektorn i Jakarta, föreslår att regeringen har klubbat igenom lagen för att ett antal ministrar ska kunna skyla över sin skuld efter några påstådda affärer med älskarinnor. Genom att framstå som moralens fanbärare ska alltså den indonesiska regeringen leda bort uppmärksamheten mot egen sedeslöshet.

Siradj Okta ger en annan, mer formell förklaring:

– Tidigare kunde folk ändå arresteras för sex utan att vara gifta, men då mot bakgrund av provinsiella lagar. Men den nya lagen gäller för alla, berättar han.

Med andra ord var det traditionalistiska drevet redan i gång i landet väl innan den nationella lagen antogs, men då på lokal nivå. Den nya antisexlagen gör dock alla indonesier lika (nedtryckta) inför lagen.

Eller, rättare sagt, alla gifta, heterosexuella indonesier. De andra ska förnekas njutning i sänghalmen – allt i syfte att styra Indonesien mot vad som anses vara sunda inhemska värderingar.

– Hbtq-rörelsen i Indonesien har alltid varit en måltavla, vi har aldrig haft en röst i politiken. Vi är bara ett verktyg för att rättfärdiga den här konservativa ideologin, som Riska Carolina uttrycker det.

Hbtq-personer får nämligen varken gifta sig eller registrera partnerskap i Indonesien – och får därmed enligt den nya lagen indirekt inte ägna sig åt sex heller.

Riska Carolina har dock en flickvän sedan fyra år tillbaka, och lever därför osäkert bland gammaltroende grannar och släktingar.

– På grund av mitt arbete behöver jag flytta vartannat år för att vara trygg. Det är bäst, eftersom mina grannar nu börjar säga saker om mig och min partner.

Hennes partners föräldrar godkänner inte heller parets relation. Och i och med den nya lagen skulle de nu kunna anmäla dem till polisen, sätta Riska i fängelse och försöka ”rehabilitera” sin dotter – trots att båda två är samtyckande vuxna.

– Det jag verkligen inte gillar med den här lagen är att man låter något baserat på moralism och populism bli lag, lägger Riska Carolina till.

Vi frågar Siradj Okta om vad han tycker om lagen och villkoren om att de som överträder den ska kunna anmälas av sina anhöriga. Inte oväntat är han starkt kritisk.

– Man lägger avgörandet i händerna på familjemedlemmar och skapar en övervakningskultur. Och stigmat mot de som till exempel lever med hiv eller tillhör olika minoriteter kommer att förstärkas, påpekar han.

Echa Waode är sekreterare vid Arus Pelangi och kollega med Riska Carolina. Hon säger att hon alltsedan högstadiet har identifierat sig som en transkvinna. 2011, efter att båda föräldrarna hade gått bort, vågade hon till sist göra en könskorrigering. I dag har hon en partner, och har också kommit att bli styvmamma åt partnerns 10-åriga dotter, vars biologiska mamma är död. Styvdottern vet dock inte om att Echa föddes som man.

– Det kommer att bli stora problem för min dotter när hon får reda på att jag är en transkvinna, säger hon.

Redan i dag är det många grannar som lägger sig i, skvallrar och pratar bakom Echas rygg om hennes läggning. Och i och med den nya lagen har ytterligare svårigheter och risker tillkommit.

– Jag är rädd inför framtiden. Att mina barn ska komma att vara emot min och min partners relation, att de ska gå till min partners familj eller till polisen och berätta om vår relation – och att vi genom den nya lagen skulle bli bestraffade för det.

På en annan organisation, Pemuda Muslimin Indonesia, hyllar man däremot den nya brottsbalken. Pemuda Muslimin Indonesia är en av Indonesiens största muslimska organisationer, och därmed drivande i att sprida traditionellt trosbaserade värderingar och regler över landet. Vi träffar organisationens ordförande Muhtadin Sabilly kort efter fredagsbönen för en fika på deras kontor. I närheten mässar en böneutropare från en minaret, och en tropisk regnskur sköljer över Jakartas gator.

– Som muslimer är vi enade bakom samma regel: islam tillåter inte sex utanför äktenskapet. Vi hoppas att världen kan förstå detta, säger Muhtadin Sabilly.

Dessutom, menar Pemuda Muslimin Indonesia, vill det nya, självmedvetna Indonesien bryta med de lagtraditioner i deras land som har ärvts ned från den tidigare kolonialmakten Nederländerna. I stället har islam vuxit fram som den viktigaste grunden till ny lagstiftning i landet.

– Vi försöker steg för steg gå över till sådant som bättre reflekterar vårt samhälle. Tidigare var sex utanför äktenskapet mot våra seder, nu är det även ett brott mot lagen, säger Muhtadin Sabilly.

Zahra, vice ordförandekvinna för organisationen, fyller i med andra argument för den nya lagen:

– Många problem i samhället härrör från fritt sex. Till exempel barn som aborteras, barn som växer upp utan att fadern är känd, att man inte vet vilka som är släkt med varandra eller så. Och hbtq har historiskt sett förstört många samhällen.

När man hör företrädare för Pemuda Muslimin Indonesia uttala sig får man intrycket att det en gång så pluralistiska Indonesien håller på att förvandlas till en ensidigt islamisk nation. Att landets alla religioner, kulturer, språk och identiteter riskerar att utarmas till förmån för ett förhärskande rättesnöre, framlagt av landets konservativa majoritet.

Tecknen har ju funnits sedan en längre tid tillbaka. Viktiga i att trycka på för ökad konservatism har oväntat nog indonesiska kvinnor varit. Grupper av konservativa mödrar i landet demonstrerade redan för ett tiotal år sedan med krav om att förbjuda olika typer av relationer och sexuella handlingar.

– För de som blir rapporterade, utskämda och stämplade är för det mesta kvinnorna, säger Ibu Asmin Fransiska angående tillslagen mot hyrda bostäder där ogifta par träffats.

Kvinnorna känner därför att de har en stark börda att skydda samhällsmoralen. Samtidigt, menar professor Fransiska, innebär kvinnoorganisationernas manifestationer för hårdare sexlagar att de faktiskt också angriper kvinnors mänskliga rättigheter.

En annan viktig lag i sammanhanget kräver att alla indonesier tillhör en av ett fåtal listade religioner: islam, hinduism, buddism, protestantism, katolicism och konfucianism (med tillägg 2017 av traditionell folktro). Att vara ateist är inte ett alternativ, åtminstone inte på papperet.

Äktenskap mellan personer från olika religioner har dessutom krävt tillstånd från domstolar och religiösa ledare i Indonesien. Sedan förra året fastslog dock landets högsta domstol att sådana dispenser inte bör tillåtas alls. Med andra ord, att endast personer med samma religionstillhörighet bör tillåtas att få gifta sig med varandra.

– Som exempel är min mamma katolik och min pappa protestant, så en av dem skulle i så fall behöva byta religion, säger Ibu Asmin Fransiska. Men de flesta ungdomar i dag anser att religionen har blivit mindre viktig när det gäller att hitta en partner.

Kanske som en följd av de allt snävare reglerna kring äktenskap går därför antalet registrerade giftermål faktiskt också ned i Indonesien sedan ett antal år tillbaka.

– Jag tror vi kommer att se effekterna av dessa två förordningar under de kommande åren, påtalar Ibu Asmin Fransiska.

Själv är hon noggrann med att berätta att hon pratar öppet med sin egen son om sex och samlevnad, och att han får ha en  flickvän eller pojkvän utan att gifta sig.

– Men jag ber min son att inte dela något om det i sociala medier i så fall. Och jag ber honom att ha säkert sex, så att inte en framtida flickvän skulle bli gravid och kunna betraktas som en dålig tjej.

En varm och medkännande föräldrarelation med andra ord. Inte morsan som moralpolitisk angivare åt staten.

Publicerad i nummer 1, 2024

Fler reportage från tidningen Fönstret: