”ABF är inte en skola för mig, det är ett hem.”
En studie från Linköpings universitet visar att ABFs svenskundervisning för asylsökande betyder mycket mer än bara språkträning för många deltagare. Fönstret har träffat ANNA KERSTIN ANDERSSON och MARTIN NORDSTRÖM – två av de cirkelledare som gör ett för många flyktingar närapå livsavgörande jobb.
AV Maria Ullsten FOTO ANDRZEJ MARKIEWICZ
– Han letar lägenhet PÅ nätet!
Cirkelledaren Martin Nordström spelar en enkel melodi på sin gitarr och ett tjugotal deltagare svarar i kör:
– Han letar lägenhet PÅ nätet!
Sjungande talkörspedagogik kallar han sitt alldeles eget sätt att lära ut svenska, och det får mig att tänka på svenska småskolor förr i världen, där ramsor och bibelord rabblades högt och gemensamt. För Martin Nordström, som även är musiker, har den lilla gitarren (en ”guitalele”, en blandning mellan gitarr och ukulele) blivit ett effektivt sätt få deltagare från jordens alla hörn att våga öppna munnen och uttala svenska ord högt inför varandra.
– Det ska inte vara en så stor grej att vi sjunger, inte så pretentiöst. Och om någon inte vågar sjunga så högt går jag nära dem och lyssnar. Men det viktigaste är ändå att deltagarna börjar le åt de ibland både knasiga och krystade textraderna.
– Många som kommer hit är deprimerade, några har väntat länge på besked om uppehållstillstånd. Då blir det min uppgift att se till att alla är glada, annars kan man inte lära sig någonting.
Utanför studierummen finns ett kafé där många stannar kvar efter att undervisningen är slut. Flera deltagare går även på språkkafé varje onsdagseftermiddag och några är med i den kör som cirkelledaren Anna Kerstin Andersson leder varje torsdags kväll. Det gör ABF Huddinges verksamhet i Stockholmsförorten Vårby gård till ett typiskt exempel på de resultat som fyra forskare vid Linköpings universitet fick fram när de intervjuade 46 nyanlända som deltar i ABFs svenskundervisning på tre andra orter.
– ABF är inte en skola för mig, det är ett hem, sa en som forskarna pratade med.
Även flera andra intervjuade uppgav att de förutom att lära sig svenska även hade hittat ett sammanhang hos ABF.
– För deltagarna blir undervisningen hos ABF väldigt viktig, en samlingsplats dit många kommer innan det börjar och där man hänger kvar och umgås efter att det har slutat, säger Andreas Fejes som är professor i vuxenpedagogik vid Linköpings universitet.
Målet är att kartlägga vilka mekanismer som underlättar för nyanlända att känna sig som del av det svenska samhället. Därför ska man göra två uppföljningar och intervjua samma personer igen, om några år.
– Då kan vi se om de med lite perspektiv fortfarande tycker att ABF var så viktigt, eller om andra saker har varit avgörande. Vi vill förstå vilka insatser som bidrar till att människor verkligen inkluderas i samhället, säger Andreas Fejes.
Ännu en ögonblicksbild från ABF i Vårby gård hänger kvar. Deltagarna i Anna Kerstins grupp i avancerad svenska övar dialog i grupper om tre och tre.
– Hörni, nu är det rast, säger Anna Kerstin Andersson.
Några tittar upp. Ingen reser sig. Tre gånger får Anna Kerstin Andersson upprepa att det är dags för paus innan deltagarna motvilligt överger sina dialoger.
– De är SÅ motiverade, många åker över halva Stockholms län för att komma hit. Jag tycker om att jobba som ”vanlig” lärare också, men det här känns mer meningsfullt, säger hon.
TRE TYCKER: VAD BETYDER ABF FÖR DIG?
Fatima El Sharifi,
23, från Afghanistan:
– ABF är den bästa platsen att studera svenska, här finns program för alla. Både de som kan prata mycket svenska och de som inte kan alls. Svenska är jättesvårt! På ABF får vi också lära oss om den svenska kulturen, hur den fungerar.
Tariq Mehmood,
34, från Pakistan via Grekland:
– När jag kom till ABF för fyra månader sedan kunde jag ingen svenska, nu kan jag prata ganska bra. Jag har fått mycket hjälp på ABF. Nu ska jag börja på svenska för invandrare, men jag tycker om ABF och ska fortsätta komma hit för att träna svenska, varje morgon.
Liana Sirekanyan,
27, från Armenien:
– På ABF finns jättebra lärare, jag lär mig jättemycket, många nya svenska ord. Och vi har jätteroligt! Förut studerade jag hemma själv, men det var svårt. Nu kan jag lyssna på andra och uttala orden rätt. Nu är jag på en annan, högre nivå.
Publicerad i nummer 4, 2018
