Hoppa till huvudinnehåll

Fönstret Fönstret

Sju skäl att läsa ...

Lars Gyllensten

– såg även sitt eget ansikte under kistlocket

1.  Därför att Lars Gyllenstens memoarer, Minnen, bara minnen är det elakaste som skrivits om kulturlivet i vårt land, före Lars Norén. Många profiler slätrakas här. Sture Allén, som efterträdde honom som sekreterare i Svenska Akademien, kallas redan i innehållsförteckningen för ”prestigelysten myglare”. Det är det snällaste. 1989 lämnade Gyllensten Akademien i protest mot att man vägrat stödja Salman Rushdie mot de iranska mullornas dödsdom.

2. Därför att han var en intressant samhällskritiker som angrep det auktoritära tänkandet. Läs romanen Senatorn från 1958, som präglas av Sovjets intåg i Ungern 1956.

3. Därför att han med sin analytiska skärpa påverkade en hel generation svenska författare. Alla har de hittat frön hos Gyllensten. Det gäller PC Jersild, Kerstin Ekman, Sven Delblanc, PO Enqvist och många andra.

4. Därför att som ung läkare slog han 1946 igenom med diktsamlingen Camera obscura, som han gav ut på skoj med vännen Torgny Greitz, under pseudonym. Syftet var att driva med 40-talspoesins yviga bildspråk: ”Evangelium i boudoiren, dold bakom sängomhängen.” När parodin avslöjats blev munterheten stor.

5. Därför att han är lite lik den något äldre Ingmar Bergman. Båda skildrar sin borgerliga barndom med stor sensualism, där de smyger mellan skuggor och smultronställen. Båda är familjära med Döden, ser gärna sitt eget ansikte under kistlocket. I Gyllenstens roman Sokrates död (1960) ställer han det ”lilla livet” mot filosofi och politik.

6. Därför att själv ateist sa Gyllensten: ”Jag tror inte på Gud, men jag tycker om honom.” Han ansåg att årtusenden av kristet tänkande hade gestaltat människors erfarenhet och brottats med våra allvarligaste frågor.

7. Därför att även om han är bortglömd kan det vara tid att damma av honom. Redan 1974 varnade han för en ekologisk kollaps, och att demokratin var illa ute. Vad vi absolut saknar av Lars Gyllensten i dagens intellektuella klimat är viljan att pröva och granska – inte bara våra motståndare, utan också våra egna premisser.

Publicerad i nummer 1, 2023