Marcel Proust

— modernismens mästare

1. Därför att få har orkat sig igenom hela På spaning efter den tid som flytt. Jag stupar alltid i fjärde delen. Brodern doktor Robert Proust snuddade vid sanningen: ”Tyvärr förhåller det sig så att folk måste vara allvarligt sjuka eller ha brutit benet för att få möjlighet att läsa På spaning efter den tid som flytt.”

2. Därför att Proust (1871–1922) är roligare än sitt rykte. Så här beskriver han ljudet av en fiol: ”Man tycker sig höra ett fängslat andeväsen som kämpar längst inne i en sinnrik låda, förhäxad och skälvande som en djävul i en vigvattenskål.”

3. Därför att han har fyllt 3 000 sidor med tidens gång, den franska judenhetens tragik, undertryckt homosexualitet, salongens giftstick, musikens och flickors odödliga själ. Och han har en kul litteratursyn. Allt vi läser ”är fruktbart, allt är farligt, och man kan göra lika värdefulla upptäckter i en tvålannons som i Pascals Tankar”.

4. Därför att han var överkänslig mot allt: kyla, blommor, tvål, krämer, cologne, ljud och ljus. Han låg till sängs. Han motionerade aldrig. Han var rädd för allt, särskilt möss. Han var även språkligt allergisk. När folk kallade Medelhavet ”Det stora blå” eller sade ”våra gossar” om den franska armén, grimaserade han: ”Det ilar i tänderna!”

5. Därför att hans tante Léonie bjöd lille Marcel på lindblomsté och de berömda madeleinekakorna, ”dessa små snäckbakelser, så feta och sensuella under sin fromt prudentliga veckning”. Det är när han som vuxen doppar kaksmulor i det doftande téet som den flydda tiden börjar leva.

6. Därför att vi måste bilda oss en uppfattning om vem som är Modernismens Mästare i prosan. Den 18 maj 1922 möttes Proust och James Joyce i Paris. Joyce kom försent, utan smokingkavaj. Proust behöll rocken på. Joyce klagade över sin dåliga syn, och Proust över sin mage. Joyce tände omdelbart en cigarrett och öppnade fönstret, två dödliga hot för Proust. ”Jag är ledsen att jag inte har läst några av M. Joyces böcker”, sa Proust. ”Jag har tyvärr aldrig läst M. Proust”, sa Joyce. Dött lopp.

7. Därför att när modernisten Proust i sjunde volymen ska sätta punkt för sin Spaning söker han inspiration i köket hos mormors gammaldags kokerska Françoise. Målet är att ”göra min bok på samma sätt som Françoise lagade till sin oxaladåb, vars gelé fick sin fylliga smak av talrika, utvalda köttbitar”.

• Om du ska läsa Marcel Proust ska du börja med den första delen av På spaning efter den tid som flytt: Combray/Swanns värld.

Publicerad i nummer 1, 2019