Vansilij Grossman

– gav tillbaka de döda deras personlighet

1. Därför att kriget blev hans författarskola. Han var sovjetisk korrespondent på östfronten, och hösten 1943 fick han en chock. Själv jude från staden Berditjev i Ukraina begrep han vidden av tyskarnas folkmord i Ukraina och Belarus. Hans egen mor var ett av offren.

2. Därför att han skrev artikeln Ukraina utan judar. Den refuserades av redaktörer som inte tyckte att man skulle skilja ut judarna. Alla nazisternas offer sågs som sovjetmedborgare. Men Grossman visste sanningen: Att många ukrainska sovjetmedborgare alltför villigt hjälpt tyskarna i dödandet.

3. Därför att den texten var lika mycket en bön som en artikel. Han började så här: ”Det finns inga judar i Ukraina. Ingenstans – i Charkov, Krementjug, Borispol, Jagotin – ingenstans ser man små flickors svarta, tårfyllda ögon, eller hör man en gammal kvinnas plågade röst ... Allting är tyst. Allting är stilla.”

4. Därför att han såg individen. Hans hyllning till de döda i Berditjev vill återge de dödas personlighet i livet. Alla var olika: ”Mördade är belästa studentskor och glada skolflickor, mördade är fula och dumma flickor, mördade är puckelryggiga, mördade är sångerskor ...” Alla döda, för att de var judinnor.

5. Därför att han åstadkom den episka tegelstensklassikern Liv och öde. Som reporter var han uppskattad, men när han på 1960-talet skrev en stor Tolstojinspirerad roman om kriget, fånglägren och judarnas dödsmarscher, slog censuren till. KGB stormade Grossmans hem, tog manus, anteckningar, till och med färgbandet till skrivmaskinen. Liv och öde var farlig. Grossman dog och romanen publicerades postumt i utlandet 1986. Bara fem år före Sovjetunionens sammanbrott!

6. Därför att han till sist vågade skriva Allt flyter. En liten roman med stort innehåll. Ivan Grigorjevitj har suttit i Stalins läger i tio år. Nu kommer han tillbaka – som från de döda. Han möter sina angivare och plågoandar, och alla ska uppträda som, just det, ingenting har hänt.

7. Därför att om vi alls vill förstå dagens Ukraina och dagens Ryssland – då ska vi läsa Vasilij Grossman.

Publicerad i nummer 3, 2022