Emerich överlevde barbariet
Nu i maj har det gått 75 år sedan andra världskrigets slut. EMERICH ROTH, 95, har upplevt dess barbari i fem olika koncentrationsläger. Sedan nästan 30 år föreläser han, främst i skolor, för att bekämpa och förebygga hat.
AV KARIN ELFVING
EMERICH ROTH
Ålder: 95 år.
Gör: Pensionerad socialarbetare, föreläsare och författare. Grundare av Exit (Fryshusets avhopparverksamhet för destruktiva och våldsamma ungdomar) och en av initiativtagarna till föreningen Förintelsens överlevare.
Utmärkelser: Konungens medalj i åttonde storleken 1998, Nelson Mandela-priset 2008, Kunskapspriset 2011, Raoul Wallenberg-priset 2015, Palmepriset 2017, Sokratespriset 2019.
1. Vad fick dig att börja föreläsa?
– I 45 år teg jag om mina upplevelser från andra världskriget. En sommardag i början på 1990-talet mitt i Stockholm såg jag en grupp grabbar marschera, skrika ”sieg heil” och göra Hitlerhälsningen på andra sidan gatan. Jag fick förstås en chock. Men det som berörde mig ännu starkare var att ingen stannade upp eller reagerade. Då förstod jag att det var dags att bryta tystnaden.
2. Du har också varit med och grundat föreningen Förintelsens överlevare. Vad gör ni?
– Målet var att nå ut i skolor och berätta. Vi har rest runt och vittnat om vad de yttersta konsekvenserna av hat och våld kan bli om det inte stoppas i tid och vi inte ser faran i det passiva förhållningssättet. I början var vi 600, nu är vi bara 40–50. Vi är bara några få kvar som orkar berätta och vi orkar inte så länge till.
3. Du har hållit tusentals föreläsningar. Hur lägger du upp dem?
– Jag visar en film där jag berättar om mina upplevelser. Sedan pratar jag om hatet och våldet här och nu, om orsakerna och vad vi kan göra åt det. Jag pekar också på likheterna mellan det som sker i dag och det som hände i min barndom.
4. Varför stiftade du Emerichfonden?
– För att uppmärksamma och belöna goda insatser i skolorna. Efter skolbesöken förstod jag att ungdomarna brinner för att göra insatser men saknar uppmuntran och vägledning. Mitt beröm gör underverk. Så lite behövs.
5. Du kallar inte någon för nazist, rasist, islamist eller antisemit utan för ”hatare”. Varför?
– Allt annat är bara olika namn på samma hat. Under mitt mångåriga arbete inom social- och kriminalvården har jag fått bekräftat att den gemensamma nämnaren hos de flesta hatiska pojkar är avsaknaden av en kärleksfull och närvarande pappa eller annan positiv manlig förebild. Ett självförakt växer då fram och förträngs för att sedan ta sig i uttryck som ett hat mot andra.
6. Vad är viktigt att tänka på i kontakten med dem?
– Minnas att de beter sig illa och gör allt för att de ropar på hjälp, fast på fel sätt. Ofta krävs väldigt lite för att ändra en dålig prognos. Visa förståelse, till exempel genom att lägga handen på någons axlar och fråga: ”Hur mår du?” Eller skaka hand. Var och en kan göra en insats för de ungdomar som inte mår bra.
7. Hur påverkas unga av det du berättar?
– Att döma av de tusentals brev jag har fått har de tagit till sig budskapet och lovar att föra det vidare till sina barn. Jag skulle säga att de är vaccinerade mot hat. Många påverkas i sitt yrkesval och vill jobba med människor.
8. Vad är det viktigaste för vanliga människor att tänka på?
– Alla kan hjälpa någon i sitt närmaste område för det är där vi måste börja. Hade våra grannar och alla andra reagerat och protesterat hade Förintelsen inte kunnat äga rum. Den viktigaste lärdomen är att passiviteten och likgiltigheten är mänsklighetens största fiende.
9. Vad är du mest stolt över?
– Att efter total förnedring ha orkat resa mig och gå vidare i livet som en positiv människa och kunnat använda mina hemska upplevelser till att hjälpa andra. Då har lidandet inte varit helt förgäves.
10. Vad gör du nu?
– I min ålder orkar jag inte resa utan föreläser bara enstaka gånger i närområdet. Jag sammanställer sedan flera år de brev jag har fått från elever med ambitionen att ge ut dem i bokform. Jag hoppas att jag hinner klart.
3 ledare jag beundrar
NELSON MANDELA – unik för sitt arbete för fred och försoning efter nästan 27 år i fängelse.
RAOUL WALLENBERG – visade vad en enda människa med civilkurage kan åstadkomma.
KRONPRINSESSAN VICTORIA – en utmärkt förebild för medmänsklighet.
TIPS! Se filmen där Emerich Roth berättar om sina upplevelser under andra världskriget på Emerichfonden.nu
Publicerad i nummer 2, 2020
