Tio frågor

Super-rektorn

Aningens smickrad blir hon, men mest generad. LINA AXELSSON KIHLBLOM kallas ibland för ”superrektorn” efter att ha höjt studieresultaten på Ronnaskolan i Södertälje. Framgångsreceptet? Bland annat att inte fastna i ”huret” – utan prova, prova, prova.

AV annika hällqvist

Lina Axelsson KihlblomI
Ålder: 46 år.
Yrke: Grundskolechef i Haninge kommun.
Bakgrund: Blev i URs serie Rektorerna känd som rektorn som höjde resultaten på Ronnaskolan i Södertälje. Uppföljningen Rektorn berättar om hennes framgångsrika förändringsarbete. Är ledamot i Skolkommissionen, samt har skrivit boken Kommer du att tycka om mig nu? (Gothia Fortbildning) som handlar om hennes könskorrigering.

1. Hur tänkte du när du tog dig an uppgiften att vända resultaten i Ronnaskolan?

– Jag hade bestämt mig för vad jag ville. Jag såg slutresultatet framför mig och hade en klar bild av vart jag ville gå. Om man kan identifiera fem saker i nuläget och sedan skriver ner önskat läge på motsvarande fem saker vet man vart man ska gå. När man vet hur det kommer att bli, hur det kommer att se ut, hur det känns när man nått målet, hur andra kommer att uppfatta oss när vi lyckats – då är det lätt att sätta i gång. Det är bra att sätta i gång utan att gå för mycket in i ”huret”.

2 ”Huret”?

– När man börjar kan man inte ha svar på hur man ska göra allt. När man väl harriktningen klar för sig tar man det andra steget, det vill säga huret – och där gäller det att vara nyfiken och prova, prova, prova och gå outtröttligt mot målet.

3. Är ”huret” en fälla alltså?'

– Ja, det kan vara det. Det finns en risk i att hamna i diskussioner om hur man ska göra, eftersom alla har olika åsikter om hur. Och det kan finnas en rädsla för huret. I stället måste man vara i målet och som ledare vara tydlig med målet. I ledarskap ingår att fatta beslut, att få andra att lyfta blicken och gå mot målet.

4. Men hur får man med sig alla?

– Det får man inte.

5. Och vad gör du då?

– Ibland måste man som ledare fatta beslutet ändå: ”Nu gör vi så här.” Då är det viktigt att tidigt lyfta fram goda exempel och visa på varje tecken på framgång, och berätta om varje gång man lyckas.

6. Hur tänker du kring att du inte får alla med dig?

– Att man inte får med sig några få – det får man räkna med som ledare. Det finns alltid några. Jag kan inte ställa krav på att alla ska vara entusiastiska, men jag kan ställa krav på vad de ska göra. Ofta är det de minst entusiastiska som blir mest positiva i slutänden.

7. Har du något nyckelord för att lyckas med förändringar?

– Enkelspårighet. Man måste på ett out-tröttligt sätt föra processen framåt och då måste man på ett enkelspårigt sätt hela tiden påminna om målet. Och så måste man med ödmjukhet prova nya sätt för att nå dit. Tillit är ett annat nyckelord. Man måste ha tillit till medarbetarna.– Ett konkret sätt att arbeta är att sätta upp tydliga målbilder. Man kan sätta upp tre huvudrubriker och under dessa punktar man upp vad som ska göras av var och en.

8. Hur vill du vara som ledare?

– Jag vill vara en ledare som får saker gjorda. Jag brinner för att eleverna når sina mål. Den känslan de får när de gör det – den påverkar deras identitet enormt.

9. Hur hittar du driv och ork?

– Genom att välja att jobba med störrepenslar, det passar min hjärna. Och när jag lyckats med något tar jag det med mig till nästa uppdrag.

10. Vilket är ditt bästa pedagogiska tips till cirkelledare?

– Pedagog eller inte – tro på din egen förmåga att påverka människor. Den förmågan har ingenting med akademiska poängatt göra. Förstå att du tar med deltagarna på en resa. Du är inte bara cirkelledare utan något mer, du skapar erfarenheter. Människor blir till i sammanhang och som cirkelledare skapar du sammanhang. Ett skämt, en fika – allt kan skapa ett sammanhang som har stor påverkan på andra. Som ledare ska man vara medveten om det.

Tre ledare jag beundrar:

Inga Andersson – min högstadielärare, för att hon hade en naturlig pondus och för att hon hade en tydlighet och en förutsägbarhet som jag mådde bra av.

Magdalena Andersson – finansminister, för att hon inte är insmickrande. Hennes tilltal är ”det är som det är” och det finns en charm i det.

Graham Norton – irländsk programledare, som är flamsig, fräck och kan prata om stort, smått, svårt och enkelt, och på så sätt får människor att visa nya sidor.

Fönstret

Super-rektorn

AV annika hällqvist

Tre ledare jag beundrar:

Fler som fått tio frågor om ledarskap i tidningen Fönstret: