”Viktigast är att ta plats”
– hon vill få svarta kvinnor att se sig som ledare
Hemma i Stockholmsförorten Botkyrka startade SAUDA LUZZE samtalsgrupper för att få fler svarta kvinnor att vilja bli ledare. Nu jobbar hon för FN i Zimbabwe och startar liknande grupper där.
AV KARIN ELFVING
SAUDA LUZZE
Ålder: 23 år.
Bor: Botkyrka, men just nu i Harare i Zimbabwe.
Gör: Är projektassistent för UNDP, FNs utvecklingsfond,
i Zimbabwe. Startade Afroboost och har projektlett en så kallad demokratiodling hemma i Botkyrka, samt varit volontär i Tanzania.
Pris: Stora kommunikatörspriset år 2018 i kategorin årets unga talang. Unesco Lucs-stipendiat.
1. Varför gillar du att leda andra?
– Det bara finns inom mig. Men jag har också själv blivit ledd av bra ledare, personer som har pushat mig och fått mig att inse saker om mig själv som jag inte visste.
2. Vad är du särskilt bra på?
– Att lyssna och på så sätt identifiera egenskaper och hitta roller hos de jag leder. Jag försöker se folks styrkor och svagheter för att det ska bli en bra gruppdynamik. Men jag är också innovativ och vågar avvika från det förväntade.
3. Du har jobbat mycket med unga. Vad har du lärt dig?
– Det viktiga är att jobba tillsammans. Ofta pratar man över huvudet på unga och tror att man vet vad de vill. För att lösa problem krävs att de involveras. Att lyssna och lyfta fram bra egenskaper är ett sätt.
4. Varför borde unga intressera sig för ledarskap?
– Det är viktigt att lära känna sig själv som ledare. Jag tror ofta att ledarskap tas för givet. Men många unga väljer att inte kritisera utan bara följa i stället för att ta ledarrollen.
5. Hur demokratisk kan en ledare vara?
– Ledaren ska styra och räta upp kursen om båten är på väg att hamna i fel riktning. Men andra personer ska se till att den går framåt.
6. Ska en ledare vara personlig eller hålla distans?
– Det beror på sammanhanget. Generellt är det bra att vara lite öppen för att visa att man som ledare också är mänsklig och har brister. När jag utbildar är jag öppen men inte lika personlig. I Afroboostgrupper är jag mer öppen med känslor och erfarenheter för att andra ska kunna relatera.
7. Du har själv gått ett ledarskapsprogram hos Afrosvenska akademin. Vilken roll kan ledarutbildningar endast för vissa grupper spela?
– För mig har det betytt jättemycket – det var där jag upptäckte mig själv som ledare och fick bekräftelse. Sådana program ger praktiska verktyg men också förståelse för vikten av att hitta förebilder som man kanske annars inte ser. Ser man sig inte som representerad bland ledare är det lätt att hamna i en offerställning.
8. Vad är speciellt med att själv leda så kallade separatistiska grupper?
– Det blir självklart att utgå från den gemensamma nämnaren som är anledningen till att man möts. Man vill få ut så mycket känslor som möjligt. Då måste man ge utrymme till andra att uttrycka sig men också acceptera att några kanske inte vill göra det.
9. Du har nu Afroboostgrupper i Zimbabwe. Hur leder du i ett sammanhang som är nytt för dig?
– Det gäller att ta ett steg tillbaka som ledare. Även om man kanske har många idéer är man mer beroende av andra. Det blir viktigare att jobba tillsammans och anpassa sig. Jag har en idé, men tycker gruppdeltagarna att något annat är bättre så prövar vi och ser hur det blir.
10. Hur kan du som ledare hantera förväntningar på att man ska vara på ett visst sätt utifrån till exempel hudfärg eller religion?
– Det viktigaste är att våga ta plats. Om du kommer med självförtroende och visar att du tror på dig själv är det lättare att få med gruppen än om du är en osäker ledare.
Tre ledare jag beundrar
CHIMAMANDA NGOZI ADICHIE
– författare från Nigeria. Hon inspirerar mig som svart, välutbildad afrikansk och feministisk kvinna. Hon använder sin roll som ledare till att ge andra afrikanska författare en plattform.
MAYA ANGELOU
– amerikansk medborgarrättsaktivist, författare och sångare. Hon har lärt mig att lyfta mig själv under svåra tider och att aldrig ge upp hoppet, oavsett situationen. Hon lärde mig att tro på mig själv när ingen annan gör det.
KOFI ANNAN
– tidigare generalsekreterare för FN. En av mina hjältar, mentorer och förebilder som hade en stark tro på ungdomars roll för att förändra världen.
Publicerad i nummer 4, 2018
