”Våga tänka tvärtom!”
Lat. Men prestigelös. Så beskriver kommunalrådet Stig Henriksson – riksbekant för att ha gett Vänsterpartiet egen majoritet i Fagersta – sin ledarstil.
AV ANNIKA HÄLLQVIST
Stig Henriksson
Ålder: 58.
Bor: Lägenhet i Fagersta.
Gör: Kommunalråd (V) i Fagersta.
Bakgrund: Kommer från Yrttivaara i Gällivare och är utbildad sjukgymnast. I Fagersta har Vänsterpartiet haft egen majoritet sedan 2002, i det senaste valet fick partiet 55 procent. Förekom i spekulationerna om vem som skulle ta över partiledarskapet efter Lars Ohly.
1. Vad är viktigast för dig i ditt ledarskap?
– Jag säger som en fackföreningsman sa när han citerade Mahatma Gandhi: ”Du måste vara den förändring du önskar se i världen.”
2. Hur praktiserar du det, konkret?
– Min ambition är att fokusera på resultatet. Prestige är mindre viktigt. Och det försöker jag leva. Det handlar också om att glädjas åt goda resultat, inte bara se det som brister.
3. Hur hanterar du balansen mellan att vara en del av ett parti och att hitta egna lösningar?
– Det har jag aldrig upplevt som ett problem. Om jag vill mitt parti väl ska jag också bidra med kritik som kan leda till utveckling, även om kritiken kan göra ont här och nu. Att vara lojal handlar också om att ta ansvar för att ibland gå i sin egen kompassriktning.
4. Du har varit cirkelledare flera gånger. Hur får man en cirkel att spraka?
– Genom att kombinera det en cirkelledare har att ge med det cirkeldeltagarna efterfrågar.
5. Hur har du tagit reda på vad cirkeldeltagarna efterfrågar?
– Redan när de kommer till cirkeln har de ju ett intresse för just det ämnet, och utifrån det pejlar jag kontinuerligt in intresset under träffarna. Senast tyckte de till exempel att jag hade missat att ta upp lokal miljöpolitik och då får man som cirkelledare lyssna på det. En cirkel handlar inte bara om att lära ut, utan om att lära in. Om cirkeldeltagarna inte är motiverade och engagerade blir det inte så mycket inlärning.
6. Vilket är ditt bästa tips för att få i gång en debatt?
– Om man diskuterar i grupp är det bra att ta in tänk-om-det-är-tvärtom-tanken, att våga vara öppet ifrågasättande och tillåtande. De viktigaste frågorna kan kännas för dumma att ställa, men som ledare kan man gå före och ställa de dumma och viktiga frågorna, och samtidigt ifrågasätta sina egna sanningar. Då får man ett bra klimat.
7. Men hur möter man som ledare exempelvis främlingsfientlig argumentation?
– Med respekt. Motsatsen är att moralisera och nästa steg är att fördöma. Människor har berättigade frågor, en oro, och det handlar om att minska rädslan, inte moralisera.
8. Politiska ledare utsätts för ständig kritik. Hur hanterar du det?
– Det bästa är att undvika att gå i försvar. Jag försöker ta till mig de bästa argumenten i kritiken. Det är glädjande så länge man får kritik, eftersom det finns en förbättringspotential i den och visar på ett öppet samhälle.
9. Som ledare och kommunalråd har du makt. Vad tycker du om att ha makt?
– Det är otroligt roligt! Makt gör att man kan ha en tanke som leder till ett beslut som leder till en handling som leder till förändring. Jag satt sexton år i opposition innan vi fick majoritet, och skulle jag hamna i opposition igen – då skulle jag bli den grinigaste oppositionspolitikern som någonsin funnits.
10. För att du inte skulle få bestämma längre?
– Yes, så är det. Jag tycker om att vara kommunalråd för att jag fått vara med och vända utvecklingen för en hårt drabbad Bergslagskommun.
Tre ledare jag beundrar:
Leif Westberg, ordförande i Fagersta Södra IKs ungdomssektion.
– För sitt fantastiska engagemang. Bland annat har han nu fått i gång ett fotbollslag för funktionsnedsatta.
Frederik Willem de Klerk, Sydafrikas president 1989–1994, som delade Nobels fredspris med Nelson Mandela för sin roll i avskaffandet av apartheidsystemet.
– Han är ett exempel på återtågets hjältar, och gjorde bland det svåraste man kan göra – ändra på en förlorande strategi.
Axel Oxenstierna, (1583–1654), svensk rikskansler och ansedd som grundare av den svenska statsapparaten.
– För att han för snart 400 år sedan tydligen förutsåg den evigt perfekta länsindelningen för Sverige. Dessutom hann han med att lägga den första statsbudgeten och det första tillväxtprogrammet. Före honom fanns inget.
