Hoppa till huvudinnehåll

Fönstret Fönstret

Vetenskap

Antibiotikans dilemma

När mina far- och morföräldrar växte upp dog många unga och medelålders i bakterieinfektioner. Ett infekterat sår ledde om man hade otur till död i blodförgiftning. Förkylningar kunde leda till lunginflammation som dödade även den som var ung och stark. Så upptäcktes i mitten av 1900-talet ett antal olika antibiotika, ämnen som dödar bakterier. Tack vare dem blev bakterieinfektioner möjliga att bota, och dödligheten sjönk dramatiskt.

Men säg den glädje som varar för evigt! Ju mer antibiotika vi använder, desto större risk att bakterier samlar på sig små förändringar i sina gener – mutationer – som gör dem tåliga – resistenta – mot de antibiotika vi använder. Och att de överför sådana gener till varandra, så bakterier blir resistenta mot många antibiotika på en gång.

Bakterier med sådan resistens hittar forskare nu lite överallt – i marken utanför ladugårdar, hos fåglar, och på händerna hos människor som arbetar på sjukhus. Allt oftare fungerar därför inte den antibiotika som satts in, så man får prova en annan, och en tredje. Än så länge hittar läkarna oftast någon antibiotika som fungerar. Men bakterier som är resistenta mot alla antibiotika dyker allt oftare upp. Därför har många forskningsprojekt startats för att hitta nya antibiotika. Och de har gett resultat – man har funnit åtskilliga nya ämnen som i provrör och på djurförsök ser lovande ut.

Men. För att ett nytt läkemedel ska få börja användas behövs omfattande tester på människor, för att kontrollera att det verkligen fungerar, och inte har farliga biverkningar. Sådana är mycket dyra, och finansieras i dag av läkemedelsföretag. Som vågar ta kostnaderna eftersom de sedan – om läkemedlet visar sig fungera – kan få ensamrätt, patent, på att sälja läkemedlet ett tiotal år, och då kan ta ett pris skyhögt över vad det kostar att tillverka. Men det förutsätter att företaget sedan kan sälja läkemedlet i någorlunda stora volymer.

Kruxet är bara att nya antibiotika bör användas så lite som möjligt, och bara ges till just de patienter vars bakterier är resistenta mot allt annat. Så det dröjer så länge som möjligt innan bakterierna blir resistenta mot det också. Därför är läkemedelsföretagen inte så intresserade av att bekosta utveckling och tester av nya antibiotika. Samtidigt som läkare är oroliga för att läkemedelsföretagen kommer sälja nya antibiotika brett.

För antibiotika har helt enkelt dagens system för läkemedelsutveckling och patent nått vägs ände. Alla förstår att stater behöver finansiera utveckling och tester av nya antibiotika, och sedan reglera användning och försäljning hårt. Läkemedelsindustrin kämpar med näbbar och klor för att det hela ska ske i deras regi, genom att de får stora statliga subventioner. Men kanske är det i stället dags för mellan- eller överstatliga antibiotikainstitut, som utvecklar, testar och lämnar ut.

Publicerad i nummer 1, 2024