AI kommer INTE

ta över makten

Den senaste tiden har vi sett en serie allt duktigare chattprogram, som man kan ställa frågor till, och sedan använder det man kallar artificiell intelligens till att dammsuga nätet efter information, som den sammanställer till ett svar. Eftersom datorn är snabb kan den på kort tid samla ihop och sortera massor av information. Men eftersom den inte förstår vad den läser blir en del saker totalfel.

Jag märker omkring mig en blandning av förfäran och förtjusning. Somliga lärarbekanta förfäras över hur lätt det nu kan bli för elever att ”fuska”, andra ser ett fantastiskt hjälpmedel för elever att snabbt samla material att utvärdera och arbeta vidare med. Några facklitterära författarvänner fruktar att AI-program ska ta deras jobb, andra gläds över att deras research nu går jättemycket fortare.

Många vänner fruktar också att AI inte bara kommer att ta våra jobb, utan med tiden också makten i samhället. Själv är jag dock övertygad om att den oron bottnar i att man inte förstår hur olik en dator är en mänsklig hjärna. Och att det är kännandet, inte tänkandet, som är det centrala för att kunna ha ett syfte, en avsikt, en vilja till makt.

Själva kärnan i vårt beslutsmaskineri är nämligen våra känslor. Inför varje situation, tanke, eller handlingsalternativ skapas en eller fler känslomässiga reaktioner: Rädsla, entusiasm, lycka, oro, sorg, åtrå ... Några av dessa är laddade med en upplevelse av behag, andra med obehag. Beslut fattas genom att jämföra styrkan av de behagliga respektive obehagliga upplevelserna – vi väljer det som ger mer behag, undviker det som ger mer obehag.

Dessa emotionella reaktioner äger rum i hela kroppen – pulsen ökar, håret reser sig, könet fuktas, avslappnat behag breder ut. Meddelanden om allt detta skickas sedan in mot evolutionärt gamla delar av hjärnan, läses av, vägs mot varandra och översätts till beslut. Dessa processer har ingen större likhet med det som sker i dagens datormaskiner, inte ens dem som placerats i rörliga robotar.

Våra system för tankar – som i alla fall något påminner om en dator – har utvecklats sent under evolutionen, som ett slags hjälpfunktion som bättre kan räkna ut exakt hur farliga eller glädjande vissa situationer är, hur stora riskerna eller chanserna är, och som därför kan modifiera styrkan i de olika känslorna. (Och dessutom hantera dem framåt och bakåt i tiden.)

Artificiell intelligens kommer därför antagligen bli bättre och bättre på att hjälpa kännande människor att tänka och arbeta ännu snabbare och effektivare än vi redan gör, och detta kommer säkerligen skapa både stora möjligheter och betydande utmaningar. Men som datortekniken ser ut i dag kommer den inte att kunna utveckla ett eget självmedvetande och en egen vilja. Och därför kommer den aldrig att ta över annan makt än den vi självmant ger den.

Publicerad i nummer 3, 2023