De riktigt viktiga teknikerna föds av – nyfikenhet
AV Henrik Brändén
Gång efter annan kommer undersökningar som visar att forskningen inte leder till lika mycket ekonomisk tillväxt som beslutsfattare önskar. Då läggs ofta förslag att ge mer av forskningspengarna till projekt som riktas direkt mot konkreta problem (som klimat, antibiotikaresistens eller integration).
Men en sådan politik är i det närmaste en garanti för att utvecklingen ska bromsas. Och att möjligheterna att tillämpa forskningens resultat praktiskt därmed i stället minskar.
De riktigt stora stegen mot nya tekniker och teknologier kommer nämligen inte från försök att lösa konkreta närliggande problem, utan från forskning som drivs av nyfikenhet över en stor fråga, eller frustration över någon liten detalj man inte förstår. I sådan forskning kan det nämligen hända att man upptäcker något genuint nytt. Som kan ha massor av viktiga tillämpningar.
Vad kan till exempel de senaste åren haft större praktisk nytta än den teknik som gjort att man snabbt kunnat utveckla och i stor skala tillverka ett effektivt vaccin mot covid-19?
Det viruset fanns dock inte när årets Nobelpristagare i medicin, Katalin Kariko och Drew Weissman, började sin forskning. Vad som fanns var en teknik att i provrör (och tankar) tillverka ett slags molekyler – kallade RNA – som våra celler använder som instruktion för att bilda proteiner. Vilka många hoppades skulle kunna sprutas in i patienter, för att få deras celler att bilda proteiner som kunde fungera som vaccin. Hoppet grusades dock av att RNA-molekylerna ledde till inflammationer när de fördes in i kroppen, och förstördes.
Det var konstigt, eftersom de motsvarande molekyler som bildades inne i kroppens egna celler inte gjorde så. De två forskarna blev nyfikna och började samarbeta för att förstå varför. De redde då ut hur somliga av immunförsvarets celler – kallade dendritiska celler – käkar upp RNA-molekyler i kroppen, och får resten av immunförsvaret att angripa dem. Sedan upptäckte de att en kemisk förändring på en av RNA-molekylens byggstenar – som finns på RNA från kroppens egna celler – minskar uppätandet dramatiskt.
Första gången jag läste om dessa upptäckter gav de mig en djupare förståelse av hur vårt immunsvar reagerar på de virus som bär sina arvsanlag som RNAmolekyler. Det var nyfikenhetsforskning, som gör att vi bättre förstår hur vi fungerar.
Men upptäckten gav dessutom det sista verktyg som behövdes för att göra RNAvacciner. Dessa visade sig bli exceptionellt effektiva, och lätta att snabbt tillverka i stor skala. De kom därmed att spela en stor roll för att bemästra covid-19-pandemin.
Men om detta visste Kariko och Weissman ingenting, när de började studera hur dendritiska celler reagerade på RNA. Och hade de när de för 25 år sedan började sitt projekt ens vågat föreslå att deras forskning skulle avvärja en fasansfull pandemi och rädda miljontals människoliv – då skulle de blivit utskrattade.
Publicerad i nummer 4, 2023
