Mutationer och vaccin
AV HENRIK BRÄNDÉN
Håller coronaviruset på att mutera och utvecklas i väg från de vacciner vi skapat mot viruset? Och kommer vi i så fall i längden att kunna hantera den situationen? För att svara på det behöver vi titta närmare på både viruset och vårt immunförsvar.
På coronavirusets yta finns så kallade spikeproteiner, som skjuter ut som klubbor ur virusets hölje. Det kan gripa tag i en del celler i kroppen så att viruset kan ta sig in i dem. Hur detta spikeprotein, (och det mesta andra i viruset) ser ut bestäms av virusets arvsanlag, som kopieras varje gång ett nytt virus ska bildas.
Kopieringen av coronavirusets arvsanlag är förhållandevis slarvig. Det uppkommer därför ett fel sådär varannan vecka hos virus som kopieras gång på gång i patient efter patient.
De allra flesta av dessa ”fel” (mutationer) spelar ingen roll alls, eller gör att viruset slutar fungera. Men någon gång ibland sker en mutation i beskrivningen av just den del av spikeproteinet som griper tag i kroppens celler, och gör att proteinet får lättare att gripa tag.
Sådana förändringar kan leda till att viruset blir bättre på att infektera människor och sprida sig. Hittills har det dykt upp en handfull sådana förändrade varianter av viruset, vilka sprider sig märkbart snabbare än den ursprungliga virusvarianten. De gavs till en början smeknamn efter var man först hittade den: England, Sydafrika, Brasilien, Indien. Nu betecknar man dem i stället med grekiska bokstäver: alfa, beta, gamma, delta.
I vår kropp bekämpas coronavirusen av immunförsvaret. Antikroppar bildas som kan binda viruspartiklar, och se till att de förstörs. T-mördarceller dödar kroppsceller som tagits över av virus. Det finurliga med immunförsvaret är att det minns de virus det en gång mött, och är mycket effektivare på att bekämpa dem nästa gång de dyker upp. Så man blir immun mot virusen.
Det gör att man kan skydda mot virussjukdomar genom att vaccinera. Man sprutar då in delar av viruset (för coronaviruset framför allt spikeproteiner), eller får kroppens celler att själva tillverka dem. Så att immunförsvaret kommer i gång, och minns delarna av viruset. Och sätter i gång en snabb reaktion om man skulle smittas av det verkliga viruset.
När nya varianter av viruset dök upp fruktade många att spikeproteinet ändrats så att de nya varianterna också smiter undan den immunitet man fått av vacciner. I dag kan man dock se att vaccin mot det ursprungliga viruset skyddar ordentligt även mot nya varianter, men inte riktigt lika bra som mot den ursprungliga.
Forskare och läkemedelsföretag har därför tagit fram nya versioner av vaccin, med nya varianter av spikeproteinet. Det verkar som att det räcker med en dos av sådant vaccin (ofta kallad ”tredje dos”) för ett bra skydd även mot nya virusvarianter. Så antagligen kommer vi i framtiden att få komplettera vår första covid-vaccinering med nya vaccindoser mot nya virusvarianter med något eller några års mellanrum.
Publicerad i nummer 3, 2021
