Putin kastar (nazi)sten
i glashus
AV HENRIK BRÄNDÉN
Rysk propaganda kastar nu vilda anklagelser mot Ukraina för nazism. Som så ofta bygger de på en liten fjäder, som i propagandan gjorts till en stor hönsgård.
I den västligaste delen av Ukraina – som innan andra världskriget hörde till Polen – fanns nämligen under 1940-talet en stark grupp partisaner. Efter sin ledare Stepan Bandera brukar de kallas ”banderovtsi”. I sovjetisk historieskrivning har de beskrivits som nazikollaboratörer och fascister. Det är naturligtvis lätt gjort att avfärda det som propaganda. Men läser man vad som skrivs av västeuropeiska historieforskare, till exempel Per Rudling i Lund, inser man att det ligger en del i beskrivningen: ”På 1920-talet bildades i västligaste Ukraina en nationalistisk organisation, OUN. Den såg rasfrågan som central, och betraktade sig som en ukrainsk gren av samma ideologiska träd som italiensk fascism och tysk nazism.”
När området 1939 ockuperades av Sovjetunionen bildade OUN en väpnad motståndsrörelse, som efter en tid kom att kallas UPA. Den beväpnades av Tyskland, och när tyskarna två år senare anföll Sovjet hälsades de av OUN som befriare. OUN/UPA började samarbeta med tyskarna, och gick med tiden in i den lokala ”polis” som tyskarna satte upp. De kom därmed att spela en betydelsefull roll i förintelsen av judar (som i Ukraina huvudsakligen skedde genom att judarna fördes ut ur byar och städer, fick gräva en massgrav och sköts ner i den).
När krigslyckan vände efter slaget vid Stalingrad lämnade UPA polistrupperna, gjorde symboliskt motstånd mot tyskarna och började rensa bort de fascistiska inslagen ur sin historia. När Röda armén sedan drivit bort tyskarna kom UPA att ha militär kontroll över stora delar av landsbygden i västligaste Ukraina. Först 1947 lyckades sovjetiska inrikestrupper besegra UPA, men små grupper fanns kvar i skogar till 1956.
Efter kriget kom sympatisörer till OUN att få stort inflytande i den ukrainska diasporan i Kanada, där det skrevs en historia om rörelsen och dess motståndskamp, helt tvättad från dess fascistiska inslag. Denna historieskrivning kom att påverka många i Ukraina, som med fredliga medel arbetade för självständighet. Även om några få av dessa delade de fascistiska inslagen i OUNs tankegods var de flesta övertygade demokrater.
Detta har gjort att många som under de senaste 35 åren gått i första ledet för att göra Ukraina till ett självständigt demokratiskt land ärligt trott att Bandera var en fin kille, och att det bara är sovjetpropaganda att hans rörelse varit fascistisk. Vilket fått dem att resa monument och uppkalla gator efter honom. Något som gjort det lätt för Putin att peka finger, och klistra ”nazist” etiketter på dem. Fastän det i dag är Putin som driver en politik som liknar fascismens och nazismens: sätter sina kritiker i fängelse, och vill beröva ett helt folk rätten att finnas. Medan Ukraina, som han säger sig vilja ”befria”, har demokrati och yttrandefrihet.
Publicerad i nummer 2, 2022
